Etiketter
23, Au Revoir Simone, Beach Fossils, Blonde Redhead, Brooklyn Sweden, Cole Smith, Crystal Stilts, DIIV, Erika Spring, Erika Spring EP, In Heaven, Matthew Houck, penny sparkle, Phosphorescent, Still Light, Still Night, Twin Sister
I helgen arrangerades det första Brooklyn, Sweden i Stockholm och i Malmö. Festivalen har uppkommit genom ett samarbete mellan Brooklyn Brewery och Debaser. Samtliga artister som uppträder på festivalen kommer från den utbreda musikscen som finns i Brooklyn i USA. Första dagen spelar ena halvan av artister i Stockholm samtidigt som den andra halvan spelar i Malmö. Dagen efter vänder man på schemat och artisterna byter stad.
I Stockholm var artisterna uppdelade mellan Debaser Slussen och Debaser Medis. Fredagens utbud av artister och spelningar inleddes för Phonographique med Crystal Stilts på Debaser Slussen. Lokalen var nästan fylld och kontrasten till de senare spelningarna på Medis var stor då det ofta kändes som att publiken hellre stannade kvar på Slussen än drog vidare till det som gavs på Medis.
Crystal Stils spelning kändes lika 1960 som bandet själva förmodligen vill ha det och det är med största sannolikhet därför att videon som projiceras i bakgrunden påminner om en LSD-tripp. Ljudet är hårt med mörka tongångar och rispiga gitarrer.
De flesta band som spelar på Brooklyn, Sweden skulle med råge kunna beskrivas som indierock, så även Twin Sister. Bandet fick en mindre hajp förra året i och med att deras första fullängdare In Heaven släpptes. Till skillnad från tidigare nämnda band är Twin Sister något mer elektroniska och använder sig flitigt av distade gitarrer. Spelningen var knappast fartfylld, men trevlig och bandet hade fin scennärvaro.
Annat var det på DIIVs spelning. Bandet med sin surfrock gav en spelning som mer än väl skulle kunna beskrivas som fartfylld. Sångaren och gitarristen Cole Smith (som även är medlem i Beach Fossils) stod endast helt still under mellansnacket. Spelningen var absolut en av de bästa under kvällen.
Phosphorescents framträdande var ett lugnt avbrott under kvällen då Matthew Houck till skillnad från de andra banden uppträdde helt själv utan support. På skiva kan ibland Phosphorescent låta countryaktigt när han ackompanjeras av flera instrument. Live blir upplevelsen en annan då Houck står helt ensam på scen med en elgitarr.
Kvällens sista spelning på Debaser Slussen var Au Revoir Simone. Det kan tyckas som en otippad bokning av Brooklyn, Sweden eftersom trion inte släppt en skiva sen 2009 års Still Night, Still Light. Erika Spring, som sjunger och spelar keyboard precis som de andra i bandet, släppte dock Erika Spring EP tidigare i år. Dock så var Au Revoir Simone ett av de band vi mest sett fram emot. Tyvärr blev inte spelningen som vi hoppades. De kändes ofokuserade och ringrostiga och avbröt ibland sig själva mitt i en låt, för att prata ihop sig eller för att något gått fel.
Kvällens absolut sista spelning hölls på ett fullsatt Medis. Blonde Redhead, festivalens största bokning, med det största låtkatalogen har stora förutsättningar att göra en bra spelning. Proffsiga, utan att spela på slentrian, valde Blonde Redhead att enbart spela låtar från det två senaste skivorna 23 och Penny Sparkle. Phonographique såg bandet förra gången de besökte Debaser Medis 2010 och efter det och efter kvällens spelning så tror vi inte längre att Blonde Redhead är benägna att göra dåliga spelningar.
I år gick vi bara på den första dagens spelningar, men vi tycker att Blooklyn, Sweden är ett intressanr koncept och hoppas på att Debaser fortsätter på samma spår även nästa år.