När jag först hörde Echo Lake gillade jag bara en eller ett par låtar. Det, som hos bandet var det som drog mest åt noise eller åt shoegaze. Därför lade jag bandet åt sidan, med avsikt att komma tillbaka senare. Några dagar efter det och sedan skivan Wild Peace kom ut tog jag mig tid och lyssnade igenom hela skivan. Jag fann att skivan gjorde ett bättre intryck i sin helhet och att de element som jag tidigare kanske inte uppskattat till fullo passade bättre just med det helhetsintrycket.
Echo Lake skulle kanske fallit bort bland alla andra band om det inte vore för det tidigare just nämnda men också därför att bandet bara dagen innan Wild Peace släpptes råkade ut för ett olyckligt dödsfall. Trummisen i bandet avled efter en tids sjukhusvistelse och samma dag som skivan kom ut skrev Echo Lake på bandets hemsida ett öppet brev om deras trummis plötsliga död.
Det är egentligen rätt svårt att sätta en direkt stämpel på hur Echo Lake låter. Under hela Wild Peace lyckas bandet på ett förvånansvärt snyggt sätt komponera ihop låtar och blanda både shoegaze och noise med klassisk indie och pop. Detta märks tydligast på titelspåret men även på inledande Further Down.
Det märks ibland att det är ett ungt band, som fastnat mellan att improvisera sig fram till ett intressant sound och mellan att faktiskt göra en skiva. -Vilket ibland men inte alltid innebär samma sak. Detta märks på ett av bandets starkaste låtar Young Silence som utöver att den finns med på Wild Peace även står som titelspår för en EP som bandet tidigare givit ut. Märk väl den snygga videon till låten nedan:
Phonographique 