Vi besökte den nystartade festivalen Stockholm Music & Ants på dess tredje dag. Konsert- och festivalarrangören Luger ligger bakom festivalen (som även ligger bakom Way out West) och det var troligen på grund av dem Stockholm Music & Arts kunde boka stora artister som Björk, Anthony and the Johnsons och Patti Smith redan det första året. Festivalen var utsåld, sånär som på andra dagen, också en bedrift för en nystartad festival.
Öppningsakten på söndagen var Anna von Hausswolff. Hon har precis släpp sitt andra album, Ceremony, där hon baserat musiken på kyrkorgel. Grundligt förberedd intog hon Annedalskyrkans orgel i Göteborg för att spela in sitt nya mästerverk. Resultatet på skivan är hänförande, dock var vi båda fundersamma på hur hon skulle kunna förmedla samma känsla live på en festivalscen.
Till vår besvikelsen, men inte förvåning, spelar hon på en vanlig synt. Första låten Anna och hennes band spelar är också skivans inledande spår Epitaph of Theodor, en helt instrumental låt som inte gjorde sig bra live, med syntens oorganiska klang. De efterkommande låtarna fungerar bättre, när fler instrument och sång lyfter helheten. Spelningen är bra, dock saknar vi de gamla låtarna, då hon valde att bara spela nya låtar, och vi hade önskat en längre spelning.
Lite senare på eftermiddagen spelade iamamiwhoami med Jonna Lee som frontperson. iamamiwhoami gjorde sig kända genom sina mystiska videos på Youtube och det tog rätt många månader innan någon kunde identifiera sångerska som svenska Jonna Lee. Till kommande debutalbumet Kin finns en video till varje låt, i en historia där Jonna Lee blir bortförd av långhåriga ryamattsmonster och tar sig genom väder och vind för att sluta dansande i en svart kub i sista låten ”Goods”.
Även deras framträdande var vi spända inför, eftersom det skulle kunna te sig hur som helst. Kuben blir den enda scendekoren, som tar upp en stor del av scenen. Musikerna och körsångarna är klädda i vita tenniskläder och Jonna själv först iförd en vit kroppsstrumpa som hon senare byter för en svart, medan kuben byter från svart klädsel till vit. När låten ”Play” spelas drar Jonna på sig sin egen monstercape.
iamamiwhoami fungerar bra live, deras elektropop ger intryck och blir inte alls platt, ett annars vanligt problem i den genren. Jonnas röst är nästan precis som på album, en bedrift med tanke på vilket sätt hon valt att sjunga. Även om det var en riktigt bra spelning så hade den gjort sig bättre på kvällen än i dagsljus, då ljusshowen helt försvinner i mot solljuset.
Mot kvällen var det dags för årets stora headliner: Björk! Influgen med flickkör från Island, på en omfattande turné med senaste skivan Biophilia. Föga förvånande drog hon dagens absolut största publik. Efter att Björk själv trätt fram på scen i någon form av gigantisk konceptenlig blå huvudbonad blir spelningen just det, konceptenlig, med senaste skivan. Även de få äldre låtar som framförs har filats till så att de ska passa in i det Biophiliaesquea genomgående temat. Den triphop flörtande ”Hidden Place” är ett bra exempel på en sådan låt. Själva låten är på det stora hela oförändrad men i bakgrunden visas en musikvideo filmad på havets botten där vi ser sjöstjärnor och blötdjur röra sig runt bland korallerna (som dessutom även syns på albumets framsida).
Musikvideorna, som trots att de ofta är otroligt välgjorda, utgör dock en svaghet för spelningens helhet. Många gånger är de svåra att ta till sig om än inte helt obegripliga. De tar alltså helt fokus från Björks framträdande och gör det svårt att koncentrera sig på musiken. Efter en konsert på över sjuttiofem minuter berättar Björk att det är en låt kvar på spelningen. Flickkören gör sig redo och det blir för ett ögonblick mörkt på scenen. Sedan fortsätter hon med att berätta att den sista låten tillägnas Eyjafjallajökull. Därefter sätter ett slags bombastiskt rave igång på scen och filmer på vulkanutbrott visas på de stora tv-skärmarna. Alltsammans varar ungefär två-tre minuter sen är spelningen slut.
Sammanfattningsvis var det en trevlig och lättillgänglig festival. Det märktes att arrangörerna satsat på att locka en äldre publik eftersom de lagt konserterna tidigt och sista spelningarna började innan midnatt. Biljettpriset kan diskuteras med tanke på antalet akter jämfört med andra festivaler och med tanke på att ingen camping erbjöds. En dyr festival för de som inte bor i Stockholm med andra ord, men med bra akter och med en majoritet kvinnliga artister och därmed med tydligt genusperspektiv i den annars manligt dominerande festivalsommren.