Etiketter
avant garde, Blixa Bargeld, Deutsch Amerikanische Freundschaft, ebm, Einstürzende Neubauten, experimentell, Gudrun Gut, industriellt, Liaisons Dangereuses
Den här bloggen har kommit att behandla band, artister och konstellationer i övrigt som vi som skriver här gillar, kanske nyligen upptäckt, sett på diverse festivaler eller spelningar och vi tyckt vi borde uppmärksamma lite extra. Vi har också skrivit om musik som vi fullkomligen älskar och som vi ständigt återkommer till, även fast det kanske tar flera år. Musik man återupptäcker gång på gång. För mig är Einstürzende Neubauten sådan musik, och eftersom jag nyligen fann mig själv återupptäcka dem tyckte jag det var lämpligt att även skriva ett inlägg om dem.
EN, som jag lite enklare väljer att förkorta dem till, startade upp i dåvarande Västberlin 1980 men konstellationen förändrades redan 1981. De mest beryktade medlemmarna är Blixa Bargeld, bandets frontman och Gudrun Gut, som tidigt lämnade men än idag producerar fantastiskt bra solomusik. Musiken var redan från början rent avantgaristisk. Man använde sig, och gör fortfarande, av dammsugare, kundvagnar, betong i en mix med traditionella (läs vanliga) instrument.
Några år tidigare hade Bargeld startat upp ett annat stilbildande band i en snarlik genre: Liaisons Dangereuses. Detta tillsammans med Beate Bartel (som kom att bli en del av Einstürzende Neubautens första uppsättning) och Chrislo Haas som efter Liaisons Dangereuses fortsatte att göra ebm och industrimusik i DAF, Deutsch Amerikanische Freundschaft.
Idag är EN fortfarande aktiva, men släppte senaste albumbet Alles Wieder Offen (min personliga favorit) 2007. På grund av bandets avantgardistiska betoning är en vanlig fördom att bandet gör sådan musik som är direkt svårlyssnad eller kanske bara innehåller slagverk. En grundlös fördom om man ser till flera av EN’s skivor. Ovan nämnda är exempelvis ganska lättlyssnad med ett par hårdare undantag. Även Perpetuum Mobile, Silence is Sexy eller Tabula Rasa är betydligt lättare att ta till sig än exempelvis Kollaps eller Halber Mensch.
För att nyansera bilden har jag dock fått med två typiska prov på Einstürzende Neubautens förträfflighet som band. Det ena betydligt mer industriellt eller avantgardistiskt om så vill, från 1983. Det andra nästan popigt eller åtminstone elektroniskt och lugnt.