Etiketter
ambient, Drone, Norbergsfestivalen, Oneohtrix point never, Tim Hecker, Tim Hecker & Daniel Lopatin
Svår och obskyr musik har ibland den tendensen att ta sig till allmänhetens eller åtminstone den mer elitistiska sfärens intresse. Sedd för sig själv är drone och ambient precis en sådan typ av genre, vilken endast en viss typ av människor intresserar sig för och vill lyssna på. Ibland ligger dock kanske inte fokuset just på artisten utan musiken i sig, det blir credigt att lyssna på en viss sorts musik för en viss typ av människor, samtidigt som musiken (i detta fall just ambient och drone) fortfarande lockar de individer som ursprungligen lyssnade på genren. Och det är här Tim Hecker kommer in.
Hecker, som på ett fantastiskt vis skapar en explosionsartad fusion av ambient och drone hyllas både av den Norbergsbesökande musikälskaren av obskyr och svårsmält elektronisk musik, samtidigt som han hyllas av vintagehipstern i Brooklyn. Absolut inget fel med det, fenomenet är fascinerande. Det har gjort att Tim Hecker nåt mycket större publik än de flesta andra musiker som gör samma typ av musik. Ett liknande uppsving har nog bara Oneohtrix Point Never kunnat känna igen sig i. Passande nog har de båda, Tim Hecker och Daniel Lopatin samarbetat fram skivan Instrumental Tourist som låter, ja, ungefär som man kan gissa. Respektive artist låtproduktioner som överlappar varandra.
Men det är förstås inte detta samarbete som hör till det mest intressanta som Tim Hecker producerat fram. Årets skiva, Virgins, tillsammans med hans skiva Ravedeath, 1972 är istället de produktioner man bör rikta ögonen och öronen på om man är ny för Heckers musik. Precis som all annan drone och ambient är musiken svårlyssnad, som sig bör (åtminstone när det kommer till drone). Virgins är aningen mer lättlyssnad men påminner faktiskt också mer om Oneohtrix Point Nevers första skiva Replica, på en del spår.
Övriga EP:s och LP:s som Hecker framställt är absolut värda att lägga ner tid på. Framförallt enspårsEP:n Norberg, från Nobergsfestivalen. Även Mort Aux Vaches, också den ett spår lång, är väldigt bra. Vanligtvis är Hecker bättre på att göra skivor som innehåller många korta spår, framför den vanligare metoden; att göra långa skivor med få spår.
https://soundcloud.com/experimedia/tim-hecker-daniel-lopatin