Etiketter
Dirty Beaches, Drone, experimentell, lo-fi, noise, psycadelica, rockabilly, Suicide, Synth
Dirty Beaches är namnet som taiwanesisk-kanadensiska Alex Zhang Hungtai har valt för sitt minst sagt originella musikprojekt. Hungtai blandar en mängd olika musikstilar som vid första anblick kan tyckas helt olika, i en fantastisk fusion och skapar ett nästan helt unikt sound. Bland annat kan man höra en viss inspiration från rockabilly, psycadelica, lo-fi, drone, noise, och synth. Paralleller skulle kunna dras till synthpunkarna i Suicide med vilka Dirty Beaches har flera likheter med, musikaliskt.
Hungtai har egentligen hållit projektet aktivt sedan 2008 men det var först 2011 som han fick ett mindre genombrott med skivan Badlands. Samma skiva innehåller hans, enligt mitt tycke, bästa låtar; ”Lords Knows Best”, ”Speedway King” och ”Sweet 17”.
Samma år hade jag och Phonographique turen att se honom live på den då återuppstartade Hultsfredfestivalen. Festivalen hade med det nya bolaget FKP Scorpio i ryggen valt satsa på mindre kommersiell musik och fick då utrymme för smalare artister. Att festivalen året innan gått i konkurs påverkade såklart mängden folk som besökte festivalen och antalet besökare som den regniga dagen såg Dirty Beaches var minimalt. Hungtai spelade på fantastiskt bra, pratade vänligt med publiken, skakade hand med flera besökare och framstod som en riktigt sympatisk kille i sin rockabillyoutfit och sitt Elvishår.
I år har han hittills hunnit släppa hela tre album. Ett soundtrack, Water Park och Drifters/Lone is the Devil (den sista titeln rymmer två separata skivor som säljs tillsammans). Här bör den mycket mer synthiga ”Neon I Dream In Neon” lyftas fram som en av de bättre låtarna.
https://soundcloud.com/dirtybeaches/golden-blonde-new-mix
https://soundcloud.com/dirtybeaches/water-park-theme-tape