Etiketter
balearic, chillwave, elektroniskt, glo-fi, Neon Indian, Toro y Moi, Washed Out
2010 slog den något diffusa genren chillwave igenom stort i musikens värld. Järtecken viskade redan 2009 när Neon Indian släppte Psychic Chasms, men själva genren chillwave, eller glo-fi som den också kom att kallas förblev markerat med 2010 i fetstil. En uppsjö av så kallade sovrumspopare, eller mer bekant bedroom pop, började ge ut sina respektive produktioner och hajpen blev snabbt ett faktum. En av dessa var Washed Out, som tillsammans med tidigare nämnda Neon Indian och bland andra Toro y Moi är de mer framstående inom denna musikstil. Idag används just begreppet chillwave lite mer sällan, även om musikerna som gav ut sin musik under det magiska chillwaveåret 2010, och gav namn åt genren fortfarande ger ut i princip samma typ av musik idag med vissa modifikationer åt endera hållet.
Washed Out är en av de artister inom genren som utvecklats. Hans senaste skiva, Paracosm, som snart släpps i fysisk form påminner i stora drag om föregående skivan Within and Without från 2011. Samtidigt känns den som ett tappert försök att förnya det sound som Washed Out skapat, och gett till sig själv. Ett försök som bitvis lyckas ganska bra. Within and Without å andra sidan fungerar som en bra jämförelse mellan det nya Washed Out, det Washed Out som går mot ett nytt sound men som har de gamla influenserna. Åt det motsatta hållet fungerar Within and Without som en jämförelse mellan det gamla Washed Out, tydligt trånande efter att vara en del av chillwavehajpen, -vilket de också var.
Förutom att vara ett slags motstock mellan gamla och nya sound, gamla och nya fokus för Ernest Greene och hans Washed Out är Within and Without en fantastiskt bra skiva. Alla låtar skulle kunna bli moderna klassiker, åtminstone inom genrens ramar. Exempel känns nästan överflödiga men bör några nämnas är det låtar som ”Amor Fati”, ”Eyes Be Closed” eller ”Far Away”.
Paracosm, för att återgå till det nyare soundet, tar lite tid att lära känna. Är absolut inte lika bra som Within and Without, men känns ändå som en välgjord skiva. Det kanske tar lite tid för Ernest Greene att lära sig hur hans Washed Out ska låta i framtiden?